11mot11

Anfallseffektivitet

En tillbakablick på fjolårets allsvenska säsong och lagens anfallseffektivitet samt förmåga att skapa målchanser är ämnet för det första inlägget i bloggen 11mot11. 



För att beräkna hur effektivt eller ineffektivt ett lag var förra säsongen så har kvoten skott på mål per mål beräknats. Det tillsammans med antalet skott på mål i snitt per match används som beskrivande mått för att undersöka anfallseffektiviteten för respektive lag.



Hur grafen ska tolkas:
X-axeln ger antalet skott på mål i snitt per match och y-axeln skott på mål i snitt per mål. Att ha många skott på mål är bra och ett högt värde på x-axeln är alltså bra. För y-axeln gäller det omvända då ett lag är effektivt om deras skott på mål per mål är så lågt som möjligt. Det leder till följande tolkning av de olika områdena i grafen:

Övre vänstra hörnet: Innebär att ett lag kom till få skott på mål och dessutom behövde många avslut på mål för varje mål.

Nedre vänstra hörnet: Innebär att ett lag kom till få skott på mål per match, men var effektiva då de inte behövde så många skott på mål för att göra ett mål.

Övre högra hörnet: Innebär att ett lag kom till många skott på mål, men också behövde många avslut på mål för varje mål.

Nedre högra hörnet: Innebär att ett lag både kom till många skott på mål och var effektiva.

Det som kan konstateras är att lagens slutplaceringar i Allsvenskan ganska väl kan kopplas till deras anfallseffektvitet. BP och Mjällby som åkte ut är de som ligger i det övre vänstra hörnet medan de flesta av lagen som slutade på undre halvan ligger i det nedre vänstra hörnet. Ett undantag för undre halvan är Kalmar som både var ineffektiva och kom till relativt få skott på mål men ändå aldrig var nära att åka ut. Även Norrköping som skapade många målchanser, men var väldigt ineffektiva, skiljer ut sig från de övriga bottenlagen.

För övre halvan kan de flesta av topplagen som väntat ses i det nedre högra hörnet. Elfsborg är ett tydligt undantag då de var klart ineffektivare än de andra topplagen, möjligen är det boråsarnas saknad av en riktig vass målskytt som ger sig till känna. Raka motsatsen till Elfsborg hittas i Åtvidaberg som skapade få målchanser, men var väldigt effektiva. Endast Häcken, Göteborg och Malmö var effektivare. En stor anledning till Åtvids effektivitet stavas förstås Ricardo Santos, som dock har lämnat klubben inför årets säsong. Att bibehålla en effektivitet på förra årets nivå hade antagligen varit svårt även med Santos kvar, och det lär definitivt inte bli lättare utan honom. Ska Åtvid hålla sig kvar på övre halvan måste de utan tvekan ta sig till fler målchanser i år än de gjorde i fjol.

Noterbart är även att Djurgården hade näst flest skott på i snitt per match, endast AIK hade fler. Den siffran kan dock sägas vara något missvisande då Djurgården hemma mot Gefle hade hela 20 skott på mål, vilket är en kraftigt avvikande siffra.  Som jämförelse var tolv skott på mål Djurgårdens näst högsta siffra och det lag som kom närmast det antalet skott på mål i en match var AIK som hemma mot Falkenberg hade 17 skott på mål.
Snittantalet skott på mål i en match för ett allsvenskt lag ligger på 5,43 skott på mål per match och med hemmamatchen mot Gefle borträknad så var Djurgårdens snitt 6,17 istället för 6,66. Oavsett sådana eventuella justeringar av data så kvarstår emellertid slutsatsen att DIF i snitt var bra på att ta sig till målchanser och skott på mål, men var ganska så ineffektiva.



Källa för data: svenskfotboll.se

Taggar: Allsvenskan, Laganalys