11mot11

Inför allsvenskan 2015 - Nykomlingarna

GIF Sundsvall och Hammarby IF slutade på samma poäng och det var målskillnad som gav Hammarby förstaplatsen i superettan 2014. I år är de båda klubbarna nykomlingar med målet att åter etablera sig i Allsvenskan. Sundsvall har försökt flera gånger om det senaste decenniet medan Hammarby gör sitt första försök efter de fem åren i superettan.


Hur Hammarby spelar, vilka som är deras profiler och hur de har värvat är säkerligen de flesta bekanta med. Sundsvall är den raka motsatsen som gick upp lite i skymundan och som under årets silly season och försäsong fått lite uppmärksamhet.
Min tanke är att kolla lite närmare på hur Hammarby och Sundsvall skiljer sig åt.  Det genom att jämföra hur de presterade förra året i superettan. Att jämföra med årets allsvenska klubbar hade varit intressant men blir svårt då det blir lite missvisande att jämföra statistik för ett topplag i superettan och ett bottenlag i allsvenskan.
Det jag framförallt kollar på är lagens offensiv eftersom det är om den som mest data finns tillgänglig på såväl spelar- som lagnivå.



Som det står givet i rubriken för grafen ovan är det en jämförelse mellan spelarna i Hammarby och Sundsvalls mål samt poängskörd som visualiseras. Det blir väldigt tydligt att Hammarby hade fler spelare som bidrog till lagets offensiv med såväl mål som assist. Givetvis var Kennedy Bakircioglu lagets främste offensive spelare men det är ändå noterbart att både Fredrik Torsteinbö och Linus Hallenius faktiskt hade ett bättre poängsnitt per 90 minuter. Gällande Hallenius bör det såklart tilläggas att han inte spelade så mycket, medan det angående Torsteinbö är ett imponerande facit med tanke på att han hade en del skadeproblem under säsongen.
Sundsvall var väldigt beroende av sin forwardsduo Eklund/Dibba som tillsammans gjorde 28 mål och nio assist. Framförallt Johan Eklund som spelade nästan varje minut och ändå orkade bibehålla en hög nivå stod för en stark säsong. Från mittfältet var det Daniel Sliper som bidrog med en del poäng, men i övrigt överraskande få som var nära Hammarbyspelarnas poängsnitt.

För avslut och avslut på mål per 90 minuter så syns samma mönster som för mål- och poängskörden. En förklaring är såklart att Hammarby gick runt på lite fler spelare under säsongen, men likväl är skillnaden mellan lagens offensiva spelare anmärkningsvärd. Det verkar onekligen finnas en tydlig skillnad i hur offensiv fotboll lagen spelar där Sundsvall tycks ha varit ett ganska defensivt, snålspelande, topplag. Sedan är det också så att Bakircioglus fyra avslut, varav två på mål, i snitt per match är en väldigt hög siffra som även andra spelare i väldigt offensiva har svårt att matcha. Även om Sundsvall hade varit ett mer normaloffensivt topplag hade de antagligen tolkats som det mer defensiva laget jämfört med Hammarby.

En graf som ger en mer rättvis bild över de offensiva spelarnas prestationer är möjligtvis grafen ovan. På x-axeln ges hur stor andel i procent av en spelares avslut som träffade mål och på y-axeln hur effektiv en spelare var. Det vill säga hur många skott på mål en spelare hade för varje skott på mål. Exempelvis gjorde både Johan Eklund och Pa Dibba mål på var femte skott på mål vilket endast matchas av Torsteinbö som var lite effektivare. Även Daniel Sliper var imponerande effektiv på de chanser han kom till . Hammarbys spelare var inte lika effektiva, men med tanke på hur många fler avslut de kom till spelade det i praktiken liten roll för Bajens del. För Sundsvalls del var däremot troligen en av de avgörande faktorerna för deras avancemang att deras anfallare var så effektiva som de var.

Ser man till de förstärkningar lagen gjort inför årets säsong så har Hammarby spetsat till sin offensiv än mer i och med värvningen av Måns Söderqvist från Kalmar. Det kan nog vara klokt då laget som sagt har ett spel som generar många målchanser, men kan bli bättre på att ta tillvara på dem. För Sundsvalls del är det antagligen ekonomin som satt stopp för att bredda offensiven då ingen reserv för Eklund/Dibba har värvats in. Största glädjeämnet är istället att Dibba har förlängt sitt kontrakt med klubben. På mittfältssidan har dock Lars Krogh Gerson från Norrköping värvats in. Det är en tvåvägsspelare med bra huvudspel som är duktig på att ta sig in i straffområdet. En bra värvning för Sundsvall som även om han inte kommer göra några underverk för lagets offensiva spel säkerligen kommer bli väldigt nyttig.

Slutsummeringen för den statistiska kollen av nykomlingarnas offensiv blir - föga överraskande - att Hammarby ser starkare ut. Framförallt är det deras bredd som imponerar jämfört med Sundsvall. Kvalitén på de som startar är relativt god även på allsvensk nivå men där Hammarby har flera reserver att välja på ser det tunt ut för Giffarna. Att Johan Eklund både håller sig skadefri och lyckas prestera på samma nivå som i superettan är antagligen det Sundsvallsledningen sätter sitt hopp till. Infrias de förhoppningarna kommer Sundsvall ha goda chanser att hålla sig kvar, tror jag, Annars lär de få kriga i den absoluta botten. För Hammarbys del så ser deras offensiv så stark ut att de bör hålla sig kvar, utan tvekan, och en 10-11:e plats känns rimlig att tro på.


Taggar: Allsvenskan 2015, Hammarby, Laganalys, Sundsvall